Regeringen har i augusti 2026 tillsatt en utredning: ”Åtgärder mot långtidsarbetslöshet”
Beslutet om att utreda vilka åtgärder som kunde tänkas fungera mot långtidsarbetslösheten fattades vid regeringssammanträdet 6:e augusti. Detta var alltså efter genomförandet av omfattande reformer som hade motiverats med att de skulle minska långtidsarbetslösheten genom att öka de långtidsarbetslösas villighet att ta erbjudet arbete genom att öka deras incitament. Vilket man då var säker på att det skulle gå att lösa genom att långtidsarbetslösa utsattes för ännu mindre inkomster och fler och orättvisare straff. Tjatet om att det måste löna sig att gå från bidrag till arbete, gavs genom en av reformerna en rent hånfull vändning. Lagstiftarna införde tvångsarbete för alla som har blivit beroende av socialens försörjningsstöd genom arbetslöshet.
Detta tvångsarbete kallas aktivitetskrav och ger inte den arbetande något påslag på bidraget från socialens existensminimum, försörjningsstödet.
Att sättas i arbete under aktivitetskravet kan dessutom inte påstås vara mer lönande än försörjningsstödet ens rent formellt, då det inte ger någon lön. I fall försörjningsstödet benämndes lön skulle de aktiverade kunna kräva villkor som för anställda. Fackliga rättigheter, semester etc. Det måste alltså inte ur någon synvinkel sett löna sig att utföra arbete för dem som blivit tvungna att leva på socialens försörjningsstöd.
Tvärt om föreskriver Socialtjänstlagen nu att:
”6 § En enskild som deltar i praktik eller någon annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 § eller i aktiviteter enligt 4 a eller 4 d § ska inte anses som arbetstagare.”
Detta inte ens när:
”… den enskilde utför uppgifter som stämmer överens med eller liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete, …”
Och dessutom skall:
”5 § Fortsatt försörjningsstöd ska nekas eller sättas ned om den enskilde utan godtagbart skäl avböjer att delta i eller uteblir från … 2. aktiviteter som har anvisats enligt 4 a eller 4 d §, …”
Förutom fattiggörandet och utanförskapandet som staten genom detta utsätter långtidsarbetslösa har det tillkommit en närmast feodal eller fascistisk princip i botten: Staten tar sig rätt att utnyttja alla bidragsbehövandes arbetskraft. Och detta dessutom till skillnad mot vad som gäller för andra arbetsgivare i form av avtal, lön och lagar om arbetsgivaransvar.
Hotet som ska få långtidsarbetslösa att acceptera något av alla de jobb som de får erbjudande om på den fria marknaden är alltså inte bara de förnedrande villkoren och fattiggörandet i åtgärdslandet, utan ett rejält kliv i riktning mot slaveriet. Obligatoriskt arbete som det heter i ILO konventionen.
Länk till direktiven för utredningen.
Fred Torssander
det enda som kommer att hånda är att arbetsllsheten ökar när vakanta tjänster efterhand ersätts med bidragsslavar. detta har testats innan åtskilliga gånger. fas 3 dessförinnan hette det nåt annat.