Till dess att tjänstetvånget upphävdes 1883 gällde att fattiga arbetslösa, de kallades lösdrivare eller medellösa, dömdes till tjänstetvång, att tjänstgöra åt myndigheterna för att få bidrag till sin försörjning.
De människor som hålls arbetslösa i dagens Sverige, blir genom detta förr eller senare också fattiga.
Fattiggörandet sker bland annat genom försämrad tillgänglighet, avtrappning, tidsbegränsning, straffande regler och minskade ersättningar från a-kassan och aktivitetsstödet. De fattiggjorda arbetslösa hänvisas slutligen till att ansöka om bidrag från kommunens socialkontor för att få pengarna till sin försörjning.
Aktivitetskravet som började tillämpas 1:a oktober 2026 innebär att kommunernas socialkontor skall ålägga sådana utblottade arbetslösa att utföra vad som annars kallas för arbete för att få ut bidraget till sin försörjning. Inkomstnivån är existensminimum.
Sådant arbete som myndigheten kräver för att ge ut bidraget skall – enligt vad som uttryckligt sägs i lagtexten – icke anses vara arbete. Inte ens när den arbetande arbetslöse utför arbetsuppgifter som annars ger både anställning och lön, där annars den som utför arbetet räknas som löntagare[i].
Lustigt nog sägs aktivitetskravet vara en del av arbetslinjen. Den som har parollen ”Alla som kan arbeta måste arbeta”.
Fast å den andra sidan kräver arbetslinjen inte någonstans i propagandan för sin sak att den arbetande skall få lön för mödan.
Det är dags att i stället kräva: Stoppa fattiggörandet, stoppa aktivitetskravet och andra tjänstetvång, Arbete åt alla![ii]
Fred Torssander
PS. Skriv under vår namninsamling mot sänkt ersättning och aktivitetskrav! https://www.mittskifte.org/petitions/stoppa-fattiggorandet-av-arbetslosa
[i] Socialtjänstlagen : 6 § En enskild som deltar i praktik eller någon annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 § eller i aktiviteter enligt 4 a eller 4 d § ska inte anses som arbetstagare. I den utsträckning den enskilde utför uppgifter som stämmer överens med eller liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete, ska han eller hon dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 6-13 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) och av bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken. Lag (2026:730).
[ii] Med tanke på den begreppsförvirring som arbetslinjens användande av ”arbeta” och ”jobba”, måste vi kanske deklarera att vi, med ordet arbete menar anställning med (kollektiv-)avtal och med lagligt skydd som enligt ”arbetstagare”
